Död- och förnyelserytmen

Under några år i början av 2000-talet var jag intendent vid Stiftelsen Vårstavi, själsläkaren Poul Bjerres hem vid Malmsjön några kilometer söder om Tumba. Då hade jag också tillfälle att fördjupa mig i Poul Bjerres väldiga arkiv, som dock inte längre förvarades på Vårstavi utan sedan 1984 fanns på Kungliga biblioteket i Stockholm. Det omfattade inte mindre än 26 hyllmeter, 302 volymer och 11.500 katalogiserade brev. Då jag fick tillgång till samlingen – 2004 – var endast breven katalogiserade, manuskript och allt övrigt låg okatalogiserat. Idag är det väl ordnat, även om man fortfarande kan hitta brev och alla möjliga handlingar instuckna bland manuskripten.

Men då var det en fantastisk känsla att få börja gräva i materialet, inte minst som det fick ske i Kungliga bibliotekets magasin djupt under jord. Den möjligheten finns inte längre. Det var då och där jag fann det manuskript som artikeln nedan bygger på, ”Död- och förnyelsetankens upprinnelse”, ett föredrag som aldrig kommit i tryck. Det ger en resumé av hur Poul Bjerres psykoterapeutiska tänkande växte fram, framför allt centrala begrepp som ”död och förnyelse”, ”ljusdunklet”, ”stämning” och ”omstämning”, hans uppfattning om det omedvetna, flera begrepp inspirerade av taoistisk filosofi som t ex ”väsensverkan” osv. Allt detta innan han mötte Freud och psykoanalysen, som han skilde sig från och som han i denna text tog uttryckligt avstånd från.

Klicka här för att ladda ner hela dokumentet som Word