Poul Bjerre

Ett par års tid i slutet av 1960-talet läste jag teologi och hade nog tänkt mig att på sikt bli präst i Svenska kyrkan – men den saken bekymrade mig ännu inte, den låg långt fram i tiden. Nu handlade det mera om ett sökande. Ja, efter vad? Jag hade vuxit upp med kyrkan mitt i byn, alltså med den gamla lutherska folkkyrkan och den gamla högtidliga högmässoritualen, 1917 års bibelöversättning och 1937 års psalmbok. Allt det där älskade jag (och jag kan fortfarande sakna det).

Men teologistudierna blrv en besvikelse. De rörde sig i en värld för sig och upplevdes inte som relevanta – åtminstone inte av mig. Jag kom till Stockholm 1968 och hade redan upplevt kårhusockupationen och studentrevolten. Jag blev allt tveksammare till vad jag höll på med. Teologerna sysslade med traditionella frågeställningar och en bibel- och trostolkning som inte skulle stöta sig med samtiden. Då kändes faktiskt den kristna fundamentalismen ärligare.

Till sist gav jag upp teologin. Länge kunde jag inte läsa en bok i ämnet eller diskutera ett teologiskt problem utan att känna leda. Men en sommar for jag på ferie med en antikvariatsbok i bagaget: läkaren och psykoterapipionjären Poul Bjerres Korset och livsbägaren (1927). Den blev helt oväntat omvälvande. Poul Bjerre pekade på hur religiösa begrepp som gudsövergivenhet, syndaförlåtelse, frälsning, tro, nåd, helgelse, salighet osv. har sina profana psykologiska motsvarigheter i vanliga mänskliga erfarenheter, t.ex. ångest, ensamhet, läkning, livsbejakelse, frigörelse, lycka. Trosutsagor skall enligt Bjerre förstås som tolkningar av erfarenheter, inte som auktoritativa utsagor, dogmer, som skall omfattas av tro.En erfarenhet och en tolkning påverkas ju av det sammanhang i vilket de görs men utesluter ändå inte sanningshalt och vikt.

Att läsa detta var en oerhörd befrielse. Och jag kunde återvända till religionens värld, men med en helt ny, frimodig och gränsöverskridande inställning inte bara till det kristna trosinnehållet utan även till andra religioner. Framför allt har jag intresserat mig för dialogen mellan världsreligionerna: kristendom/hinduism, kristendom/buddhism, kristendom/islam, t.ex. genom att översätta litteratur på området, även litteratur kring mystik och religionspsykologi. Min tidskrift Gnosis, som utkom ett tiotal år på 80- och 90-talen och som ville visa på att religion kan vara en positiv samhällsfaktor, präglades helt spontant av denna fria och förhoppningsvis frigörande hållning till religion.