Hjalmar Söderberg

Mitt intresse för Hjalmar Söderberg väcktes egentligen bakvägen - via Poul Bjerre. För att göra en lång historia kort kom jag med tiden att bli ordförande i Poul Bjerre Sällskapet och intendent för hans hem Vårstavi, som står bevarat som museum.

Bland intellektuella tillhör Poul Bjerre de förtalade och förlöjligade. Gärna citerar man Hjalmar Söderbergs niddikt: ”Du skall inte gå till Bjerre, / du skall akta dig för den! / Om en tosing går till Bjerre, / blir han genast värre!” Dikten var ett elakt genmäle på Poul Bjerres kritik av Doktor Glas när boken kom ut 1905. Att Poul Bjerre vid den tiden ännu inte hade öppnat praktik är ett argument som inte riktigt vill fastna.

I alla fall: I egenskap av sekreterare i De Litterära Sällskapens Samarbetsnämnd lärde jag känna Bure Holmbäck, ledamot i Söderbergsällskapets styrelse. Vi föreslog ett samarbete om ett seminarium kring Doktor Glas, Hjalmar Söderberg och Poul Bjerre. Därmed fick jag anledning att fördjupa mig i boken och doktorns psykologi: var han frisk eller sjuk? Den frågan ställde sig många av samtidens recensenter. Jag fann att boken kunde relateras till den då moderna psykiatrin: viljeproblemet, hypnos och suggestion, det undermedvetna, parapsykologiska fenomen m m. Därmed var ett intresse väckt hos mig för Hjalmar Söderberg och särskilt Doktor Glas som hållit i sig sedan dess. Jag har t.ex. medverkat i de båda textsamlingarna Viljans frihet och mordets frestelse (2003) och Läkarens plikt och moralens flytande tillstånd (2010). Jag har också blivit varaktigt engagerad i utgivningen av Hjalmar Söderbergs samlade skrifter, nu senast (2014) just av Doktor Glas, där jag framför allt lyft fram Nietzsche-inflytandet.