"Lägereldens tradition trotsar pyramidens"

Till vardags ägnar vi kanske inte saken en tanke, men det är naturligtvis väldigt viktigt vilka bilder vi använder för att formulera vår livssyn och vår världsbild. Bilden, symbolen, liknelsen, formen påverkar innehållet, men det hör nog till undantagen att innehållet formar bilden. Om vi i något sammanhang använder staden som symbol, borde vi omedelbart inse att staden ser olika ut beroende på vilken kultur och vilken tid vi befinner oss i och inte minst vilka personliga erfarenheter vi var och en har av städer.

En stad förutsatte åtminstone i äldre tid en ringmur, murarna krävde portar och vakter, vilket underförstår att det fanns något att försvara och något att försvara sig mot och att en krigsmakt därför behövs. En hel föreställningsvärld och ett givet handlingsmönster kan på så sätt växa fram ur en enda bild eller ”ursymbol” – för att använda historiefilosofen Oswald Spenglers terminologi. En föreställningsvärld som beskär våra möjligheter att se allt det som finns utanför synfältet och ryms i mellanrummen, allt det som symbolerna inte täcker in. Ett symbolsystem och en föreställningsvärld som hindrar oss att förstå människor, grupper och enskilda med andra föreställningar, symbolsystem och handlingsmönster kan bli något mycket farligt..

Den här uppsatsen var ett resultat av min Martinson-läsning 1992-93, men när jag samlade mina Martinson-inspirerade essayer till det som blev min bok Från Gilgamesh till Aniara – Den muromgärdade staden som en bild av det västerländska jaget (2004) – ja, då hade jag förlorat den här uppsatsen i ett datorhaveri. Den skulle annars ha varit med i boken. Först långt senare hittade jag en utskrift så att jag kunde rekonstruera texten.

Klicka här för att ladda ner hela dokumentet som PDF