"Att veta är att bli det man vet" (Silesius)

”Gud bor i ljus, ett fjärran bortom väg och grind.
Den som ej själv blir ljus, förblir för ljuset blind.”

Så paradoxalt formulerar sig en tysk 1600-talsmystiker, Angelus Silesius. Namnet är en pseudonym som betyder ”budbäraren från Schlesien”. Han hette egentligen Johannes Scheffler och var läkare, född protestant men slutade som katolik och jesuit.

Silesius är berömd för sina 3 697 epigram – korta, tillspetsade, i regel tvåradiga dikter – i verket Den cherubinske vandringsmannen (på tyska 1675). Där försöker han i poetisk form ringa in vad som över huvud taget går att säga om Gud. Det slutar alltid i tystnad. Gud kan bara vara en personlig, inre erfarenhet.

Första gången jag stötte på Angelus Silesius var hos Poul Bjerre, som ägnade honom ett kapitel i sin bok Vår tro och vår förankring (1942). Bjerre gjorde också några spridda tolkningsförsök, men det räckte för att gripa mig. Under min tid som bokförläggare kom jag i kontakt med prästen och ekumenen Bengt Hoffman, teologiprofessor i Gettysburg. Jag gav ut hans bok Hjärtats teologi, om mystiken hos den unge Luther. Under arbetets gång upptäckte vi det gemensamma intresset – Silesius – och jag bad Bengt att försöka översätta hans epigram. Det resulterade i den enda översättning till ett främmande språk som finns av Den cherubinske vandringsmannen. Boken kom ut 1991.

Klicka här för att ladda ner hela dokumentet som Word

Klicka här för att ladda ner hela dokumentet som PDF